- Posted by Admin on juni 2, 2008
Boende genom tiderna
En trea med kök, vardagsrum, föräldrasovrum och barnrum. Så ser standardlägenheten ut i Sverige år 2008.
I slutet av 40-talet såg det dock annorlunda ut, då formulerade makthavarna för första gången vad som var god boendestandard. Högst två personer per rum, köket oräknat, löd normen. Då fanns ännu inte våra dagars vardagsrum utan oftast bodde man i sovrum och kök. Möjligen hade man ett "finrum", som bara användes till fest. På 60-talet, när tv:n gjorde sitt intåg i våra hem, fick finrummet en funktion som en plats där familjen samlades varje kväll. Under 60-talet kom det så kallade miljonprogrammet. Där man oftast utgick från den tidens kärnfamilj, där mamman oftast var hemmafru.
Öppna planlösningar och nytänkande
Nu för tiden har det blivit allt vanligare med "öppna planlösningar" där kök och vardagsrum går i ett. Det är delvis en anpassning till våra krav på flexibilitet och ett mer effektivt sätt att utnyttja golvytan, men det minskar också våra möjligheter att gå undan och avskärma oss. Frågan är om bostäderna faktiskt är anpassade efter de familjeförhållandena som faktiskt är vanligt i Sverige idag. Hälften av alla hushåll är numera singelhushåll men inom byggsektorn är den äktenskapliga sängen fortfarande en institution. Fortfarande byggs alla lägenheter med ett föräldrasovrum - med plats för dubbelsäng, två nattygsbord och en spjälsäng.
Nya krav
Vår tids familjebildning ställer också nya krav. Den ensamma mamman eller pappan har ett annat bostadsbehov än en familj som består av två vuxna med eller utan barn. Det är svårt att anpassa de bostäder som redan finns efter alla behov. För att dela av ett rum är inte lätt, detta eftersom el- och vattenledningar oftast är dragna i innerväggarna är väggarna svåra att flytta. Om man istället skulle dra ledningarna i golv och tak, likt så man bygger ett kontor. Då kunde lägenheten enklare anpassas när familjens behov förändras. Det finns mer inpiration man kan hämta ifrån kontoret, skjutbara väggar till exempel. Det gör att rummen enkelt kan delas av, sovalkover i alla vardagsrum ger större avskildhet åt den som har sin sovplats där och två mellanstora sovrum i stället för ett större föräldrarum och ett mindre för barnen är bara några enkla åtgärder som skulle göra hemmen mer flexibla. Ett sätt att få bostaden att fungera på en liten yta, är att ta gamla trångbodda tiders möbler till heders igen. Som den utdragbara kökssoffan. Den rymmer många sittplatser på dagen och blir till sovplats på natten.
En praktiskt möbel som försvunnit är väggskåpet, där man fällde ut en säng när det var dags att gå och lägga sig. Stapelbara eller ihopfällbara stolar och slagbord som rymmer fler eller färre och däremellan tar väldigt liten plats är andra exempel på funktionella och ytbesparande möbler. Liksom det höj- och sänkbara skruvbordet, som ena stunden används som soffbord för att sen omvandlas till matbord för tolv personer.
Fler funktioner i hemmet
I dag har ett hem många fler funktioner än för femtio år sedan. Det är visserligen fortfarande en plats för sömn och vila men också för umgänge, utbildning och arbete. Alla har inte fast jobb utan arbetar kanske som konsulter, frilansar, eller har längre och kortare projektanställningar, allt med hemmet som bas. Dock är inte att glömma att det inte bara är vuxna som har sina almanackor fulltecknade. Barnen har också projekt. Nu för tiden är inte ungarna ute och spelar boll på gården om eftermiddagen. De spelar i knattelag och går på ridträning. Det kräver också tid och utrustning som ingen räknade med när lägenheterna utformades.
Tillsammans representerar en familj med två vuxna och två barn, fyra olika personer med fyra olika lisvvsituationer. Alla med sina egna värderingar och sina privata tekniska lösningar. Samtidigt pågår en värdeförskjutning i samhället från det kollektiva till det individuella. Spridningen av behov varierar mycket mer i dag vilket gör det svårare att hitta generella lösningar, säger Göran Molin från en artikel i DN.
Läs mer på DN